hosfamiljenb.blogg.se

Då A är troende muslim dricker han inte alkohol. Det har inte alltid varit så. När vi först träffades drack han lite, vi har till och med druckit vin tillsammans vid ett tillfälle men ganska tidigt i vår relation valde han att avstå helt. (Han har även haft perioder i livet tidigare då han inte drack alls.) Detta har även påverkat mitt drickande. Jag har aldrig varit en person som tagit ett glas vin utan sällskap och när jag inte hade något sällskap längre så drack jag också mindre och mindre. Sedan blev jag gravid och drack inte på grund av det. I mitt jobb har jag flera gånger sett på nära håll vad alkohol kan göra i familjer och hur barn kan påverkas. Under min graviditet började jag fundera på om jag kanske skulle fortsätta att avstå från alkohol även när M var född. Jag vill inte att M någonsin ska se mig påverkad av alkohol, inte ens lite. Jag vill att han ska kunna ringa mig närsomhelst och att jag då kan komma och hämta honom vid behov. Inte behöva säga att jag inte är "körduglig" och att han får sätta sig i en taxi. 

 

Jag tycker inte själv att jag kommer från en familj som dricker mycket alkohol men nu när jag själv inte gör det märker jag hur stort det ändå är i min familj. Det är inte så att jag har någon familjemedlem som flippar ut, blir aspackad och otrevlig men alkoholen finns ju ofta med. Den är som sagt under kontrollerade former men det är tråkigt hur jag kan känna mig lite ifrågasatt för att jag väljer att inte dricka. Just nu är det inga problem, jag har en son på tre månader så ingen förväntar sig att jag ska dricka men det har hänt tidigare. När A och jag gifte oss i oktober 2018 pratade vi om att inte servera alkohol på bröllopet. Det var ett enkelt, mindre bröllop med cirka 40 gäster. A känner sig inte helt bekväm med att servera andra alkohol då anledningen till att han inte dricker är för att han anser att alkohol är skadligt och det blir då lite märkligt att han ska bjuda andra på det. Jag var gravid (fick tyvärr missfall någon vecka senare). Jag började fundera på hur min familj skulle ta nyheten att vi inte skulle servera alkohol på bröllopet. Helt galet egentligen, det var VÅRT bröllop. Jag kommer ihåg när jag tog upp det med mina föräldrar. Jag tror egentligen att de var rädda för att A och jag skulle framstå som snåla och även en inställning om att det hör till att man serverar någon typ av alkohol på fest. Det slutade med att de köpte vin till bröllopet som de betalade. Nu i efterhand känner jag mig besviken på mig själv. Varför stod jag inte på mig? Jag känner hur familjemedldemmar anser att jag på något sett slutat dricka på grund av A. Precis som att han förbjudit mig från att dricka. Jag har även märkt att kompisar reagerat över att jag väljer att inte dricka alkohol. Jag känner mig helt klart bäst förstådd av arbetskamrater. Jag har flera kollegor som inte dricker på grund av saker de sett i jobbet. Jag har kollegor som tidigare jobbat med missbrukare, som kan betydligt mer om alkohol än mig, som sett vad alkoholen kan göra socialt men även med din kropp. När jag utbildade mig gick jag en kurs i missbruk. Där menade föreläsaren på att om man hade visst var alkoholen kostar för familjer och samhället så hade den aldrig blivit laglig. Så varför är det så provocerande för folk att jag väljer att inte dricka?! 

 

Lisa  

Så mysigt det är att träffa andra mammor med barn i samma ålder. Dels har jag en föräldragrupp genom min BVC och dels har jag en grupp med mammor som jag lärt känna genom att vi gick på vattengympa för gravida tillsammans. Föräldragruppen genom BVC har jag träffat två gånger på BVC och i tisdags träffades vi, vilket vi styrde upp själva, för en fika. Det var så mysig stämning och känns som en härlig grupp. Vi har planerat in att träffas nästa tisdag igen på stan. Vattengympagänget lärde jag känna under hösten. Sen hade vi en paus, då alla födde sina barn och så hade vi återträff idag. Under tiden vi inte träffats har vi hållit kontakten på facebook. I vår facebookgrupp har vi berättat för varandra om våra förlossningar. Efter träffen idag bestämde vi att vi ska höras på facebook igen för att styra upp något tillsammans. Vattengympagänget känns så himla speciellt för mig. Jag tror att det beror på att vi började träffas redan när vi var gravida. Det känns som att vi har fått ett speciellt band till varandra och jag hoppas verkligen att vi kommer kunna hålla kontakten med varandra. I vattengympagänget är M äldst. Det skulle han inte ha varit men då han föddes fyra veckor för tidigt så blev han det. Dock är han inte störst! Jag blir verkligen påmind när jag träffar bebisar i samma ålder att M faktiskt är fyra veckor för tidigt född och därför en minibebis, som är matglad med underbara kinder. :)  

 

Lisa

De senaste två nätterna har M vaknat flera gånger. Ofast ligger han mest och "knorrar" men det är ett ljud som inte går att ignorera. Innan räckte det att jag gav honom nappen och snutten och så somnade han om. De senaste nätterna har detta inte hjälpt och han har istället börjat skrika tills jag tagit över honom till vår säng. Inatt när jag var jättetrött kände jag mig så uppgiven eftersom M precís sov så bra. Han har vaknat för mat en gång på natten, mellan kl.1 och kl.3 och sen lite då och då för att få nappen men somnade då alltid om direkt. Men jag vet egentligen inte varför jag är förvånad. Det är ju lite så här det ofta är med bebisar. Precis när man lyckats hitta en fungerande rutin så ändras allt. Iaf så är jag helt slut idag. 

 

Igår fick M sin första vaccin med spruta. A var som tur är med och höll honom. Jag har aldrig sett M så ledsen, det var så jobbigt. Direkt efter sprutorna fick han ligga hos A med napp och snutte och han somnade nästan direkt. Tur var det men det kändes ändå i hjärtat. Så igår kväll och idag försöker jag ligga lite lågt med mitt "schema" och bara låta M sova hur och när han vill. Han har ätit väldigt mycket idag och är lite smågnällig. Det känns att han inte riktigt är sig själv.

 

Lisa