Jag är en riktig rutinmänniska. Jag gillar ordning och reda och att veta när saker kommer att hända. Det har varit en utmaning för mig att bli mamma och bara ta dagen som den kommer. Jag kände ganska tidigt att jag ville styra upp Ms vardag med tider men visste också att det var viktigt att följa M. Dock äter M var trejde timme och har gjort sedan han föddes. Han får ersättning då amningen aldrig riktigt fungerat och jag gav upp på den, med stor sorg, när M var två månader. (Jag berättar gärna mer om det i ett annat inlägg.) Ibland har han kunnat klara någon/några timmar till under natten. Oftast kan han klara fyra timmar då i alla fall.
Nästan direkt när vi kom hem från BB fick M problem med sin mage. (Som många andra bebisar.) Han hade mycket magknip och när han bara var några veckor gammal började han med lite kvällsskrik. Inte varje kväll/natt och som mest höll det på en timme på kvällen/natten men det var så hjärtskärande. På grund av hans magknip var det desutom svårt att förstå om han var ledsen/arg på grund av magen och/eller för att han inte ville/kunde somna. Under graviditeten var jag på en del föreläsningar där man bland annat pratade om bebisars kvällsångest. Hur som helst så lättade det efter bara några veckor. Jag har vänner som haft det betydigt jobbigare med sina småttingar på kvällen/natten så jag vet att vi egentligen hade det väldigt bra.
För kanske två veckor sedan började M med kvällsskrik igen. Nu är hans mage bättre och jag kände att det detta nog handlade mer om övertrötthet. I början bara accepterade jag läget, även om det var jobbigt. Sedan flera år tillbaka följer jag en familj på YouTube som heter SacconeJolys. De är urspringligen från Irland men bor i England. Det är ett gift par och deras fyra barn, alla under 8 år. Mamman där är väldigt strukturerad och organiserad (mer än mig). Jag satt och tittade på en av hennes gamla videos där hon pratar om hennes yngsta sons rutiner. I videon är han exakt två månader och hon berättar att han sover hela natten sedan två veckor tillbaka! Jag blev lite inspirerad av henne och ville prova hennes schema, som hon berättar om i videon. Dock vill jag påpeka att jag visste att M inte skulle sova hela natten eftersom han behöver lära sig att somna själv då och jag tycker än så länge att han är för liten för det. Jag antar att hon lärt sin bebis det med någon typ av metod. Schemat ser iaf ut såhär och är hämtat från Gina Ford (som också pratar om en metor för hur man lär bebisen att somna själv):
7 - Bebisen vaknar, äter, byter blöja, umgås etc.
9-10 - Bebisen sover.
10 - Bebisen äter, byter blöja, umgås etc.
11:30-14 - Bebisen sover.
14 - Bebisen äter, byter blöja, umgås etc.
16-17 - Bebisen sover.
17 - Bebisen äter, byter blöja, umgås etc.
18 - Bebisen badar, får på sig pyjamas, äter. (Jag badar bara M två gånger i veckan, så gör inte detta varje kväll.)
19 - Bebisen lägg för natten.
22 - Dream Feed (Bebisen får mat medans den sover).
Provar schemat för tredje dagen idag och det har väl fungerat sådär. M är så trött ibland redan en timme innan han ska sova och ibland har han inte kunnat hålla sig och somnat. Jag försöker sjunga, leka och prata som en galning med honom men samtidigt vill jag inte hindra honom från att sova när han verkligen behöver det. Det kan ju absolut vara så att jag behöver ändra lite på schemat för att det ska passa M bättre. Alla barn är ju olika! En positiv sak är dock att kvällsskriket nästan försvunnit helt. När han ska somna kl.19 är han så trött så det bara tar några minuter för honom att somna. Dock har han både igår och idag vaknat igen och då behövt somna i famnen en gång till. Tänker att jag ska ge det lite mer tid innan jag eventuellt börja ändra om i tiderna. Lånade Gina Fords bok på biblioteket men känner redan att den i övrigt nog inte är för mig.
Lisa